Louise visits Phnom Penh, and Polly visits the veterinary

Louise has been here on a stop over on her way home from the climate conference in Bali.It´s been wonderful and great fun to have her here; four intense days filled with shopping, sightseeing, good food and catching up.

Louise left last night, and I´m now looking forward to Janne´s arrival on Saturday. Janne himself is mostly preparing himself emotionally for leaving Polly Jean for three weeks. She´ll be staying with her beloved dog sitters Kamilla and Ville who always gives her the very best of care and attention, but of course Janne still feels it´s very sad to leave her, especially for Christmas.

Talking about Polly Jean; the visit to the veterinary for a wound on her leg, that I wrote about in the previous posting, went well. She just hates going to the vet., and is always very scared and nervous when she has to go there. But this visit went better that expected, and although it was an emergency appiontment on a Friday evening it actually turned out to be cheaper than expected, too! Below, I´m pasting Janne´s e-mail that he wrote to me to tell me how it all went. I think it´s a pretty cute story, and I´m so proud of our Polly Jean who had to put up with it all. (Sorry all my English speaking friends that you can´t read it).

SAGAN OM POLLY JEAN PÅ DJURSJUKHUSET
"När vi kom dit var Polly jätteglad och ville busa. När jag vägde
henne (30kg kärlek) fattade hon vad som var på gång. Vi fick vänta en
stund innan vi blev uppropade.

En djurvårdare lät Polly åka hissbordet upp och hon satt och skakade
lite. Hon pillade lite i såret och rakade det sedan. Polly var så
jätteduktig och satt bara och skakade lite. Jag gosade och berömde
henne. Sen pillade hon lite till i såret med en metallpinne och sa
att det nog inte behövde sys, men att veterinären ändå borde titta på
det.

Vi fick vänta så pass länge i rummet på veterinären så Polly somnade
till slut. När hon väl kom blev det samma procedur; hissbord och pill
i såret med metallpinne. Polly var lika duktig igen. Hon sa att det
inte var någon fara. Jag skulle bara tvätta det med vatten varje dag
för att hålla smuts och skorpor borta och se till så hon inte slickar
där. Sen sa hon att ´-vi glömmer att ni varit här´. Vi behövde inte
betala nåt alls! I glädjeyran köpte jag ändå en krage om hon börjar
slicka i såret samt för framtida bruk.

Jag fattar ingenting? Varför behövde vi inte betala? Det tog ju iofs
15 sek för veterinären att kolla. Eller är det för att Polly är TV-
kändis? Glad är jag i alla fall. För att det blev gratis, för att jag
åkte in och för att jag nu vet ungefär var gränsen går för vetbesök
vid sårskador.

Nu blir det pizza (Polly ska få en bit)!"