After a lot of thinking and measuring different alternatives against one another, I´ve finally made up my mind. I ´ve decided to return to Sweden in April next year. Even if I do love living here in Phnom Penh, there are two strong reasons for this decision. The first one is strictly personal; I feel that it´s time to go home and reunite with my loved ones; my beloved husband and pets. As I wrote in the previous posting; no place in the world, no matter how much enjoy living there, can ever be my home to 100 % if they are not by my side. In April next year we´ve been living on different sides of the world for 2 years, and it´s been working surprisingly well. But we don´t want to go on like this forever. And it feels like it´s a good time to go home "to touch base" for a while after two years. And as my very clever and supportive friend Louise said the other day; "Sometimes it´s good to leave when you´re on the top of things, when everything is going well. And not wait until you´ll find yourself in bad situation. In that way, you´ll leave with positive memories and be able to make the very best of the situation..." I couldn´t agree with her more! The second reason being that my employer has decided to localize the position that I have. This is a policy decision for all our offices globally, which means that all Swedish staff with my position will successively be phased out and replaced with nationally employed staff. Which in turn means that if I´d like to extend my contract when it expires in April next year, I would not be employed by the Swedish head office anymore but by our office here in Cambodia. Which comes with worse conditions for everything; salary, benefits, insurances, etc. The whole idea is of course that Swedish staff will be phased out and replaced by national staff, so we will now start to recruit a Cambodian replacer for me, that hopefully will be able to start by the beginning of next year for a handing over process before it´s time for me to leave.
This decision is quite new, so to some extent I still have mixed emotions about leaving my beloved Cambodia... But at the same time, it feels nothing but right to reunite with my loved ones. The decision kind of grew on me when I was in Sweden in September, and I made up my mind during my last days there. So when I came back to Cambodia earlier this week and was notified by the head office that my position would be localized, it just confirmed to me that I had made the right decision already.
Work wise, I just have to see what happens. Formally, I still have a permanent position to go back to, but as the governmental authority that I´m employed by currently is undergoing a major reorganisation, who knows what the situation will be when I´m finally back in Sweden... So I´ll start to look for some other jobs as well, and take it from there. Right now I´m not worried at all, I must say. I´ll just take it as it comes. And I´m sure it´ll work out in one way or another, as it ususally does. My biggest challenge has actually been to take this decision at all, and I´m sure that now that piece of the puzzle has fallen into place, the others will too, eventually....
I´m not at all excluding the possibility of going abroad for another mission in the future. On the contrary I´m pretty sure that I will, but for the time it´s time to go home.
So; see you all Swedes in April!
BRING IT HOME TO ME by Sam Cooke
Saturday, 11 October 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Ser väldigt mycket fram emot att få göra smaskens helgfrukost och gott kaffe åt dig lite oftare. Det blev så extra tomt här nu när du åkte senast. Fast om mindre än en vecka kan jag göra kaffe åt dig i PP!
Älskar dig!
Åh, det ser jag också fram emot, min älskling!
Älskar dig med!
HURRA HURRA HURRA HURRA för att du flyttar hit igen! Då ska vi leka = ) För trots att Janne är dundersuperfinemang och världens bästa Janne så är det ännu bättre när ni båda två kommer till tre vänner!
Nu har jag skype men Jerker the DPP har ännu icke hittat sin mick och lurar i källaren = (
Stor Kram Martina- Jag är så glad över ert beslut - nu ska jag leta rk-biljett!
Tack Martina! Ja, det känns bra att ha fattat beslutet. Som jag sa i talet på ert bröllop så är det ju sannerligen en bonus när jag kommer hem igen att ni bor så nära!
Måste fråga; vad är en rk-biljett? Och varför lurar Jerker i källaren...? ;-)
Kram!
KRAM KRAM KRAM!! Och ja du får skylla på mig sen när du saknar PP.. Det gör inget för då kommer jag & dom luddiga + Janne & luddiga o alla andra här hemma som älskar och saknar dig att fortsätta tycka om dig och låta dig sakna Phnompan en stund och klaga över allt här hemma tills vårt fjäskande biter :-) Och sen kommer vi och hälsar på om du åker nån annanstan. Så lätt blir du inte av med oss!!
Massor med kramar och beundran inför modigt beslut och fantastiskt väl genomfört PPprojekt (observera lite lockande myndighetsspråk..)
från L & C & Z (som står och tittar ut genom fönstret efter leverpastejskompis)
Tack älskade Louise, för de fina och peppande orden! Det känns så mycket lättare att tänka på hemflytten när jag vet att jag har så fina vänner som Du och De Luddiga som väntar på mig därhemma....! *kärlek*
Kram, kram, kram!
PS Hur blir det; får jag den äran att hysa dig här i PP i december..? *håller tummarna*DS
försöker igen....
totti och jag ser fram emot att få hem dig till stockholm samtidigt som jag förstår att det inte var ett lätt beslut. men ett rätt sådant!
kramar!
:) Ur en rent egoistisk synvinkel tycker jag att det är skitkul att du kommer hem! Nya äventyr väntar!
Kram, Anna-Karin
R står för ris och sen får du räkna ut resten själv = )
Lurarna lurar på källarplan.
Mannen lurar bland lurarna.
Ibland lurar faror bland burarna.
Ibland är filuren inte så van.
Då lurarna man mannen med mikrofon
och säger hoho som en uggla på natten.
Så lurar mannen i källarens prång.
Tills att han blir törstig på mat och vatten.
Post a Comment